Livet – när ärligheten talar…

En bild från google

Vad är livet för dig, är det en negativ del eller en positiv?

jag kan sitta här och ljuga om att livet alltid är rättvis och alltid lätt men det tänker jag inte göra för i denna inlägg är det bara ärligheten som talar, är det bara hjärtat som skriver och ögat som ser!

Men ett problem, hur kan jag börja?

Livet är som sagt orättvis, hård, smärtbar och svår men, i livet finns det alltid ett men….

Det är vi människor som bestämmer hur livet ska vara, det är vi som styr den!

Vill vi så kan inget stå framför oss, inga hinder och inga vägar!

När livet är orättvis i sin form bestämmer vissa människor att falla och aldrig gå upp, även att de ändå vet att deras fötter orkar bära de, även att de vet att deras gömda styrka är egentligen större än allt!

Men vissa bestämmer sig att ta den vägen till olycka och sorg, inte för att de vill utom för att de inte har viljan att söka efter styrkan som finns gömd i kroppens själ!

Jag själv har gråtit många gånger om året, jag har känt att livet är hopplös och värdelös men jag har aldrig visat det för någon. Det enda jag har visat är att jag är världens lyckligaste och starkaste person.

Men vet ni, varje gång jag faller och min värld rasar ihop. Tar jag fram min dagbok och bara skriver, vad vet jag inte. Papperna blir fyllda av tårar och ord. Jag skriver och skriver tills jag inte orkar, tills jag känner mig helt tom!

Det låter rätt konstigt och till och med tokigt men i värld är det mitt sätt att ta ut min sorg och ilska.

Och efter att jag har skrivit klart i min dagbok ler jag för att försöka vara glad, jag ler för att försöka tänka positivt och vara stark. Ett leende är en styrka och jag blir glad varje gång jag ler!

Det är en styrka att se det bra i det dåliga, ljuset i mörkret och glädjen i sorgen.

Men ibland måste vi faktiskt låta livet flyta vidare och tiden lösa våran bekymmer, i den smarta tiden lever vi på riktigt. Är glada, positiva och starka.

Det är svårt att skriva om livet, för allt är så krångligt och olikt för alla.

Det är stationer där vi människor möter nya och lämnar gamla, det är stationer för skratt och tårar.

Det är i de stationerna vi drömmer, önskar och jobbar för att nå vårt mål, det är då vi tänker att inget är omöjligt för vi människor kan göra det omöjliga möjligt!

Vi har rätten till att våra drömmar går i uppfyllelse, vi har rätten att se upp till någon.

Se den unga Nkosi Johnson med all hans problem och bekymmer, hur han gråter men samlar ihop hans tårar och kastar de i havet.

Hur han har gett hopp till andra och hur han försökte, även att han nu är död så lever han i mångas hjärta.

Eller se Nick vujicic, den armlösa, benlösa men verkligen inte hopplösa! Han är en historisk människa enligt mig. Det är de människorna vi ska se upp till. De som sprider fred, hopp och glädje.

Det är de som berättar att de ibland känner sig ensamma och vilse i världen, ropar efter hjälp och hittar sedan den rätta vägen.

Det är de människor som säger att människan har rätten att göra fel, men att också lära sig från dess misstag!

Livet är helt enkelt som en film, så fyll denna film med glädje så den blir värd att se!

Känner du dig ensam, vilse men vill ändå tar dig ut från din situation, känns det som att du har drunknat och inte längre kan ta dig ur havet av misstag eller vill du bara veta lite mer om vägen till lyckan.

Klick på följande länk- http://www.peterularsson.se/filer/vagen-till-lycka.pdf 

Följande länk är en liten bok som berättar om fysiska och psykiska orsaker som gör att du känner dig lycklig eller olycklig!

Så alla som läser detta, lev ert liv nöjda och sprid vidare glädje, hopp och lycka!

Denna artikel är skriven av Zuzu Rabi

Advertisement

Livets uppmaningar och svårigheter som är för svaga nog att ta ner oss!

Zuzu RabiZuzu Rabi

Livet är en svår uppmaning som uppmanar oss, för vissa är den lätt och andra inte!

Det gäller att vara stark nog att falla och kunna ta upp sig själv, strykan ska vara stark och viljan ska vara stor.

Jag hoppas att dess meningar på bilderna ger er en bättre bild om livet och en bättre dag!

Glöm aldrig Lev livet som den är!

✿✰✰✿ ¸.•*´¨`♥ ღZuzu Rabiღ ♥.•*´¨`*•.¸✿✰✰✿

Jag fick falla då jag var ett barn!

Heej bloggen!

Inte världens bästa bilder men det var de jag hittade i denna datan, ska leta efter bättre bilder 😀

Jag har fått frågan:

Vad hade du för barndoms drömmar? och det är den denna inlägg kommer att handla om :D, så passa på och läs 😉

Alla vi har varit barn någon gång i vårt liv?

Barndomen är det vackraste och mest underbara tiden i vårt liv!

Beroande på vart man bor och vilka situationer man upplever, jag fick kanske inte världens bästa barndom direkt men jag fick i alla fall vara med de jag älskar och hade det bra!

Som barn var jag väldigt busig, nyfiken, glad och pratsam men lydhörd!

Min dåliga sidor var att när jag blev arg och ledsen sårade jag med mina hårda ord utan mening, så fort jag blev arg gömde jag mig i vårt trädgård och grät i min ensamhet!

Jag pratade mycket som sagt och var väldigt omtänksam men det var bäst att jag inte hjälpte till med vissa saker för då gjorde jag bara problemet större (köket, städningen osv..)

Jag gick självklart i skolan också!

Där var jag en favorit elev hos min lärare haha :D!

Så jag pluggade väldigt mycket och som drömmar ville jag bli

Tandläkare/läkare, det var en av de största drömmarna!

Jag har säkert drömt på flera saker men kommer inte på det nu :D!

Men när krigets mörka stjäl föll över mitt vackra land så ändrades mitt liv totalt!

Men mina drömmar ändrades aldrig!

Så det var inte tänkt att jag egentligen skulle bli författare eller poet.

Nu har mina barndoms drömmar ändrats lite, jag har ändrat mig och inte vill bli tandläkare längre hah men det ändras hela tiden men en sak är jag säker på och det är att jag alltid kommer bli poet och författare 😀

Jag hoppas att du fick svaret på din fråga :D!

Ha det så himla bra!

Zuzu

Bjuder på ord om barndomen, jag kallar inte det en dikt för det är det inte ;D

När jag var ett barn fick jag falla utan några problem, jag tog upp mig själv och fortsatte!

När jag var ett barn fick jag gråta och efter sekunder fick jag le!

När jag var ett barn var livet ljust, det var ingen utmaning det var en äventyr jag lekte och var hjälten i!

När jag var ett barn fick drömma, säga fel, jag fick förlåta och bli förlåten!

Men nu?

Har allt ändrats?, beror det på mig eller tiden?