Det sägs att vi alla är människor, det sägs att vi alla behandlas på samma sätt!

Detta tar endast fem minuter av ditt liv, var vänlig och läs!

Det sägs att vi alla är människor, det sägs att vi alla behandlas på samma sätt?

Men han och många fler?

Den unga killen vid sex åldern lever ensam efter att hans föräldrar dog av den dödliga sjukdomen Aids (acquired immune deficiency syndrome) men som otur hade den unga killen samma sjukdom!

Men bara för det behöver inte han vara skyldig för saker han aldrig valt själv?, samhället behöver inte förtrycka honom och inte låta hans röst höras!

Killens drömmar är vardagliga saker som vi får men inte tänker så mycket på!

Han ville gå till skolan och utbilda sig som alla andra men framför samhället var han mindre värd!

Skolan ville inte ha ett barn med Aids.

Det är smittsamt men de kunde väl hjälpa honom och gå till en skola där han kunde få mera hjälp, mera hopp i livet istället för att bara låta honom vara som att han vore vara ingenting!

Men det hindrade inte honom från att leva och försöka, från att kunna läsa och skriva!

Den killen hade enormt stort ansvar, den unga killen hade ansvar som till och med vuxna inte klara av att ha!

Han lagade mat, han tände eld för att skyddas och få värme!

Han skapade ett liv från ingenting!

Han skapade ett hopp i mörkret, han föll med hittade ingen bredvid!

Han grät men hittade ingen som kunde torka upp hans tårar!

Denna killen har gett mig ett stort hopp, denna killen är fantastisk!

Jag vet inte hur jag kan hjälpa honom men jag är säker på att han har det bättre nu!

Ni undrar säkert vad det är för mening att jag skriver om honom men tänk efter själva så hittar ni svaret!

Här är bilderna;

Det sägs att alla vi är människor, det sägs att alla vi behandlas lika!

Barn, blomman som behöver vattnas!

Behöver man vara skyldig till saker man aldrig har valt?

Har djuren mera känslor än vi människor?

Men det finns alltid ett hopp i mörkret!

Se hur han går, se hur man faller och tar upp dig själv!

Barnet lider och det gör vi med när vi ser de bilderna!

Han skapar liv, han skapar saker från ingenting!

Tack så hemskt mycket alla ni som har läst detta inlägg!

✰✿ ¸.•*´¨`♥ ღZuzu Rabiღ ♥.•*´¨`*•.¸✿✰

Advertisements

Jag fick falla då jag var ett barn!

Heej bloggen!

Inte världens bästa bilder men det var de jag hittade i denna datan, ska leta efter bättre bilder 😀

Jag har fått frågan:

Vad hade du för barndoms drömmar? och det är den denna inlägg kommer att handla om :D, så passa på och läs 😉

Alla vi har varit barn någon gång i vårt liv?

Barndomen är det vackraste och mest underbara tiden i vårt liv!

Beroande på vart man bor och vilka situationer man upplever, jag fick kanske inte världens bästa barndom direkt men jag fick i alla fall vara med de jag älskar och hade det bra!

Som barn var jag väldigt busig, nyfiken, glad och pratsam men lydhörd!

Min dåliga sidor var att när jag blev arg och ledsen sårade jag med mina hårda ord utan mening, så fort jag blev arg gömde jag mig i vårt trädgård och grät i min ensamhet!

Jag pratade mycket som sagt och var väldigt omtänksam men det var bäst att jag inte hjälpte till med vissa saker för då gjorde jag bara problemet större (köket, städningen osv..)

Jag gick självklart i skolan också!

Där var jag en favorit elev hos min lärare haha :D!

Så jag pluggade väldigt mycket och som drömmar ville jag bli

Tandläkare/läkare, det var en av de största drömmarna!

Jag har säkert drömt på flera saker men kommer inte på det nu :D!

Men när krigets mörka stjäl föll över mitt vackra land så ändrades mitt liv totalt!

Men mina drömmar ändrades aldrig!

Så det var inte tänkt att jag egentligen skulle bli författare eller poet.

Nu har mina barndoms drömmar ändrats lite, jag har ändrat mig och inte vill bli tandläkare längre hah men det ändras hela tiden men en sak är jag säker på och det är att jag alltid kommer bli poet och författare 😀

Jag hoppas att du fick svaret på din fråga :D!

Ha det så himla bra!

Zuzu

Bjuder på ord om barndomen, jag kallar inte det en dikt för det är det inte ;D

När jag var ett barn fick jag falla utan några problem, jag tog upp mig själv och fortsatte!

När jag var ett barn fick jag gråta och efter sekunder fick jag le!

När jag var ett barn var livet ljust, det var ingen utmaning det var en äventyr jag lekte och var hjälten i!

När jag var ett barn fick drömma, säga fel, jag fick förlåta och bli förlåten!

Men nu?

Har allt ändrats?, beror det på mig eller tiden?