I en sal på lasarettet!

Bilden är tagen från google!

Hej bloggen!

Vilka är era favorit dikter?, var och när tycker ni om att läsa era dikter?, vad brukar de handla om och varför väljer ni just de teman?, har ni skrivit någon gång i ert liv?

De frågorna tänker jag svara på just nu 😉 och det ska ni också ;D!

Min favorit dikt, som jag kanske har läst hundra gånger om och om igen men aldrig haft tråkigt!

Den dikten som betyder otroligt mycket för mig och är så vacker är:

I en sal på lasarettet

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.

Varför jag tycker så mycket om den dikten, vet jag inte!

Den dagen vi läste den i skolan, kändes det som det alltid har fastnat i minnet!

Dikten betyder så mycket och har stark budskap också!

Jag brukar faktiskt inte tycka om att läsa andras dikter men den dikten gav mig en annorlunda känsla!

Han som har skrivit den har säkert upplevt eller känt något inom sig!

Ibland får jag tanken att skrivaren till dikten är läkaren, jag vet inte varför ;D?

Vad tycker ni?

Advertisements