Livet – när ärligheten talar…

En bild från google

Vad är livet för dig, är det en negativ del eller en positiv?

jag kan sitta här och ljuga om att livet alltid är rättvis och alltid lätt men det tänker jag inte göra för i denna inlägg är det bara ärligheten som talar, är det bara hjärtat som skriver och ögat som ser!

Men ett problem, hur kan jag börja?

Livet är som sagt orättvis, hård, smärtbar och svår men, i livet finns det alltid ett men….

Det är vi människor som bestämmer hur livet ska vara, det är vi som styr den!

Vill vi så kan inget stå framför oss, inga hinder och inga vägar!

När livet är orättvis i sin form bestämmer vissa människor att falla och aldrig gå upp, även att de ändå vet att deras fötter orkar bära de, även att de vet att deras gömda styrka är egentligen större än allt!

Men vissa bestämmer sig att ta den vägen till olycka och sorg, inte för att de vill utom för att de inte har viljan att söka efter styrkan som finns gömd i kroppens själ!

Jag själv har gråtit många gånger om året, jag har känt att livet är hopplös och värdelös men jag har aldrig visat det för någon. Det enda jag har visat är att jag är världens lyckligaste och starkaste person.

Men vet ni, varje gång jag faller och min värld rasar ihop. Tar jag fram min dagbok och bara skriver, vad vet jag inte. Papperna blir fyllda av tårar och ord. Jag skriver och skriver tills jag inte orkar, tills jag känner mig helt tom!

Det låter rätt konstigt och till och med tokigt men i värld är det mitt sätt att ta ut min sorg och ilska.

Och efter att jag har skrivit klart i min dagbok ler jag för att försöka vara glad, jag ler för att försöka tänka positivt och vara stark. Ett leende är en styrka och jag blir glad varje gång jag ler!

Det är en styrka att se det bra i det dåliga, ljuset i mörkret och glädjen i sorgen.

Men ibland måste vi faktiskt låta livet flyta vidare och tiden lösa våran bekymmer, i den smarta tiden lever vi på riktigt. Är glada, positiva och starka.

Det är svårt att skriva om livet, för allt är så krångligt och olikt för alla.

Det är stationer där vi människor möter nya och lämnar gamla, det är stationer för skratt och tårar.

Det är i de stationerna vi drömmer, önskar och jobbar för att nå vårt mål, det är då vi tänker att inget är omöjligt för vi människor kan göra det omöjliga möjligt!

Vi har rätten till att våra drömmar går i uppfyllelse, vi har rätten att se upp till någon.

Se den unga Nkosi Johnson med all hans problem och bekymmer, hur han gråter men samlar ihop hans tårar och kastar de i havet.

Hur han har gett hopp till andra och hur han försökte, även att han nu är död så lever han i mångas hjärta.

Eller se Nick vujicic, den armlösa, benlösa men verkligen inte hopplösa! Han är en historisk människa enligt mig. Det är de människorna vi ska se upp till. De som sprider fred, hopp och glädje.

Det är de som berättar att de ibland känner sig ensamma och vilse i världen, ropar efter hjälp och hittar sedan den rätta vägen.

Det är de människor som säger att människan har rätten att göra fel, men att också lära sig från dess misstag!

Livet är helt enkelt som en film, så fyll denna film med glädje så den blir värd att se!

Känner du dig ensam, vilse men vill ändå tar dig ut från din situation, känns det som att du har drunknat och inte längre kan ta dig ur havet av misstag eller vill du bara veta lite mer om vägen till lyckan.

Klick på följande länk- http://www.peterularsson.se/filer/vagen-till-lycka.pdf 

Följande länk är en liten bok som berättar om fysiska och psykiska orsaker som gör att du känner dig lycklig eller olycklig!

Så alla som läser detta, lev ert liv nöjda och sprid vidare glädje, hopp och lycka!

Denna artikel är skriven av Zuzu Rabi

Advertisement

I en sal på lasarettet!

Bilden är tagen från google!

Hej bloggen!

Vilka är era favorit dikter?, var och när tycker ni om att läsa era dikter?, vad brukar de handla om och varför väljer ni just de teman?, har ni skrivit någon gång i ert liv?

De frågorna tänker jag svara på just nu 😉 och det ska ni också ;D!

Min favorit dikt, som jag kanske har läst hundra gånger om och om igen men aldrig haft tråkigt!

Den dikten som betyder otroligt mycket för mig och är så vacker är:

I en sal på lasarettet

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.

Varför jag tycker så mycket om den dikten, vet jag inte!

Den dagen vi läste den i skolan, kändes det som det alltid har fastnat i minnet!

Dikten betyder så mycket och har stark budskap också!

Jag brukar faktiskt inte tycka om att läsa andras dikter men den dikten gav mig en annorlunda känsla!

Han som har skrivit den har säkert upplevt eller känt något inom sig!

Ibland får jag tanken att skrivaren till dikten är läkaren, jag vet inte varför ;D?

Vad tycker ni?