Close enough to start a war!

“Memories warm you up from the inside. But they also tear you apart.”

“Memories warm you up from the inside. But they also tear you apart.”

För drygt 3 veckor sedan flyttade jag från staden Norrköping, en stad som ligger i Östergötland. En stad som jag tillbringade alla 6 åren jag har varit i Sverige, en stad där jag hade min börja. Där jag har alla mina nära och kära. En stad som jag känner alla vägarna och gatorna i! En stad, full av minnen.

Och flyttade till Stockholm, storstaden. Staden med möjligheterna, men det var bara jag som inte kunde det som en möjlighet!

Första veckan hade jag inte skola eftersom det var höstlov, jag försökte med all styrka jag hade kvar, se det postiva. Försökte se allt bra och se möjligheterna som fanns i Stockholm.

Jag lyckades låtsas och tvinga mig själv se allt bra, men visste att det endast var en börja. Jag hade inte fått tanken i mig att börja i en ny skola.

Att gå in i en ny skola där jag är helt ensam, där allt är anyonmt, där allt är så okänt! Jag minns att när jag var på väg första dagen, så hade jag ännu inte ens förstått att det var en ny skola jag skulle börja på.

Alla meddlanden, sms och samtal jag fick av mina vänner gjorde mig stark, de gjorde att jag kände mig säker och trygg. När jag väl öppnade dörren till den nya skolan så klev jag i en helt ny miljö på sätt och vis.

Första veckan gick sakta, alla var  och är otroligt snälla, har träffat så fina personer! Men ändå hade jag så mycket inom mig, men jag fortsätte låtsas vara glad. Första veckan var jag så sönder inombords, jag kände att jag var på gränsen att hamna i en personlig kris. Jag var på gränsen att hamna i en deppig situation som jag var säker på att jag inte skulle komma ur, för jag hade inte styrkan och viljan att komma ut!

Det var så många tårar som gömde sig bakom glada jag som alla kunde se! Men efter ett tag insåg jag att jag inte skulle komma någonstans om jag inte försökte samla ihop mig själv, samla den starka jag som alltid har funnits!

Just nu känner jag mig mycket starkare och tryggare, men ännu finns det mycket kvar men snart är jag nog hemma!

Det jag vill få ut från denna inlägg är inte att någon ska tycka synd om mig, utom att alla där ute som håller på att tappa bort sig själva ska börja fundera på att den riktiga du alltid finns där men vi gör oss blinda och inte ser den. Det gäller att ge sig själv tid, och vara säker på att hoppet är det sista som lämnar en!

 

Zuzu Rabi

Advertisements

Låt Ibbe stanna!

Skärmavbild 2013-10-10 kl. 13.40.23

En ung kille som nyss har fyllt 18 år. Då man just har stigit in i en helt ny värld, då man just kan ta hela ansvaret om sig själv. För de flesta är denna dag en dag som man har väntat länge på men för Ibbe var det annorlunda, han blev utvisad! Bli utvisad för att han har skött sig? För att han har byggt en grund och ett liv i Sverige? För att han älskar Sverige och kommer att vara en fördel för landet? Låt Ibbe stanna, ta endast ett par minuter av er dag och visa ert stöd genom att skriva på i namninsamlingen. Ditt namn kan förändra Ibbes liv!

– http://namninsamling.se/index.php?sid… INSAMLINGEN, SKRIV PÅ!!!

Hennes röst skär genom luften..

fog_8_

Det räckte med att ett äpple föll på marken och Newton upptäckte regeln om gravitationen, men det räckte inte med att miljontals människor föll som offer på marken för att upptäcka regeln om mänskligheten!

 

Alla barn, människor ska kunna lita på att skolan börjar dagen där på.  Lita på att skolan inte kommer vara sprängd i bitar, lita på att läraren inte ska bli skjutna, att kompisarna inte kommer att försvinna tack vare döden, en efter en. Offer för det som händer i världen.

 

Man ska inte behöva överleva om man hade tur!  Man ska inte behöva riskera sitt liv för ett besök på marknaden. Om man råkade möta fel person. Om man råkade komma på fel väg. Om man råkade komma för tidigt eller för sent.

Ingen ska behöva höra hur en mamma låter när hon förlorar ett barn, hur hennes röst skär genom luften eller se hur en svårt skadad människa känner, kunna höra hur det rosslar när hen andas.

 

Tankar som aldrig försvinner, tankar som måste skrivas ner, som måste komma ut till världen trots att dessa ord redan finns. Trots att denna smärta, är smärta som människor känner. Trots att detta inte är någon nyhet, kanske ord som inte intresserar många för vem vill läsa om världens barn när man hellre kan läsa om kändisarnas skandaler?

 

Pray for Syria!

dMideast_Syria-08c3cNär jag läser nyheterna om lidandet i Syrien, är det inte lätt att sedan fortsätta dagen med ett leende. Fortsätta dagen när man själv vet att det finns tusentals människor med hoppet om att få det gamla syrien tillbaka, med hoppet springade ifrån skottet viljande krävande ett fredligt liv. Finns inte många ord kring det, finns endast en sak och hoppas på!

Hoppas att jag någon gång vaknar en morgon av en signal eller nyhetsartikel som säger att allt blir bra men hittils är det nästan omöjligt och tro på det!

Mellanöstern, Afrika och tusentals andra mindre och större platser lider än idag. Kommer dessa någon gång leva livet på riktigt, inte endast överleva den?

A grandmother is like an angel, who takes you under her wings.

1240461_499607380129395_469621508_n-1

bibiNu har man tillbringat 10 dagar bland minnen och bland människor som älskar mig. Bland människor som genom tiderna har funnits för mig, människor som ger mig kraft. Nu har jag tillbringat 10 dagar på irakisk mark, på den marken jag tog mina första steg, på den marken jag än idag och för alltid är stolt över att ha blivit född på.

Kommer sakna allt, särskilt den ängeln som inte bor nära mig men som alltid är med mig. Min mormor, må henne vara en tält över vårt liv för alltid. Det känns så tomt att återigen lämna henne, se henne försvinna sakta från mitt liv. Tanken att jag under ett helt år inte kan träffa henne gör att jag känner mig så svag. Att älska henne och skapa minnen med henne gör inte saken bättre, det bara gör längtan större och sorgen starkare.

Om någon frågar mig om vilken förbild jag har så är det hon mina tankar börjar tänka på, hur mycket hon under sitt liv har kämpat. Hur hon under tiderna har skapat ett liv från ingenstans. Hur hon alltid ser det postiva i det negativa. Hur den sorgen, längtan och smärtan i hennes hjärta bara finns där utan att hon pratar om det. Utan att hon ens klagar om den smärtan hon känner varje dag, för varenda steg hon tar. Att hon alltid håller leendet uppe.

Jag minns varenda ord hon har sagt till mig under dessa 10 dagar, alla dessa ord har tagit sin plats i mitt hjärta. Jag minns fortfarande att vi för endast satt tillsammans, pratade och att jag fick ligga i hennes famn men nu är allt borta.

Jag älskar henne mer än allt annat, men jag ska vara tålig och tåla längtan och en dag ska jag göra henne stolt!

 

Det dagliga livet en människa i staden Bagdad upplever;

Själv brukar jag alltid vakna tidigt när jag har skola, ta på mig kläderna, sätta på vatten kokaren och förbereda mig inför skolan. Själv brukar jag antingen cykla eller gå till skolan och det brukar ta i sin del ungefär 20 minuter, men under vintrarna blir det så halt och kallt att jag inte klarar av att gå den lagom stora biten. Så istället köper jag busskort. Mitt liv är inte särskilt intressant men inte heller tråkig. Jag har ett liv som vem som helst i Afrika drömmar på, ett liv som jag verkligen inte borde klaga på. Jag kan få det jag vill om jag bara vill, jag har möjlighet till gratis utbildning, trygghet, frihet och mycket annat.

Men så ser min dag ut på grund av att jag bor i Sverige, går till en svensk skola och får vara med i det svenska samhället. Men ibland brukar jag undra  hur mitt liv skulle se ut, om jag själv inte bodde i Sverige utom om jag bodde i hemlandet? Hur irakens skolor fungerar och andra små och stora detaljer i det irakiska vardagen.

Kära bloggläsare nu har jag chansen och försöka göra videobloggar där jag berättar hur livet är i Irak, där jag visar hur gatorna kan se ut och allt ni undrar kan ni få ett svar på. För på söndag lämnar jag nämligen svensk mark för andra gången och får gå på irakisk mark. Önska mig lyckan och om ni vill och känner er intresserade av de videobloggarna skulle det betyda mycket om ni kommenterade. Jag tror alla människor behöver någon som ger de snälla kommenterar för att de ska fortsätta ;)!

– Ursäkta mig om jag stavar fel, skrev detta inlägg utan att tänka på grammatiken och annat.

Brytningen – Anamarija Todorov

9789186429263_200_brytningen_haftad

Det är inte alltid lätt att sätta ord på sina känslor, tankar och sin sorg. På det man har i hjärtat som ingen annan ser eller kan känna. På det man har bakom yttret som gömmer sig men vill ändå komma fram!

I boken Brytningen berättar poeten, förskolläraren och min vän Anamarija om utbrottet från hemlandet och om mötet med det nya språket och den nya kulturen. En bok som verkligen jag rekomenderar och som alla bör läsa! 

 

Klick på bilden för att veta mer om boken, kostnaden mm..