Close enough to start a war!

“Memories warm you up from the inside. But they also tear you apart.”

“Memories warm you up from the inside. But they also tear you apart.”

För drygt 3 veckor sedan flyttade jag från staden Norrköping, en stad som ligger i Östergötland. En stad som jag tillbringade alla 6 åren jag har varit i Sverige, en stad där jag hade min börja. Där jag har alla mina nära och kära. En stad som jag känner alla vägarna och gatorna i! En stad, full av minnen.

Och flyttade till Stockholm, storstaden. Staden med möjligheterna, men det var bara jag som inte kunde det som en möjlighet!

Första veckan hade jag inte skola eftersom det var höstlov, jag försökte med all styrka jag hade kvar, se det postiva. Försökte se allt bra och se möjligheterna som fanns i Stockholm.

Jag lyckades låtsas och tvinga mig själv se allt bra, men visste att det endast var en börja. Jag hade inte fått tanken i mig att börja i en ny skola.

Att gå in i en ny skola där jag är helt ensam, där allt är anyonmt, där allt är så okänt! Jag minns att när jag var på väg första dagen, så hade jag ännu inte ens förstått att det var en ny skola jag skulle börja på.

Alla meddlanden, sms och samtal jag fick av mina vänner gjorde mig stark, de gjorde att jag kände mig säker och trygg. När jag väl öppnade dörren till den nya skolan så klev jag i en helt ny miljö på sätt och vis.

Första veckan gick sakta, alla var  och är otroligt snälla, har träffat så fina personer! Men ändå hade jag så mycket inom mig, men jag fortsätte låtsas vara glad. Första veckan var jag så sönder inombords, jag kände att jag var på gränsen att hamna i en personlig kris. Jag var på gränsen att hamna i en deppig situation som jag var säker på att jag inte skulle komma ur, för jag hade inte styrkan och viljan att komma ut!

Det var så många tårar som gömde sig bakom glada jag som alla kunde se! Men efter ett tag insåg jag att jag inte skulle komma någonstans om jag inte försökte samla ihop mig själv, samla den starka jag som alltid har funnits!

Just nu känner jag mig mycket starkare och tryggare, men ännu finns det mycket kvar men snart är jag nog hemma!

Det jag vill få ut från denna inlägg är inte att någon ska tycka synd om mig, utom att alla där ute som håller på att tappa bort sig själva ska börja fundera på att den riktiga du alltid finns där men vi gör oss blinda och inte ser den. Det gäller att ge sig själv tid, och vara säker på att hoppet är det sista som lämnar en!

 

Zuzu Rabi

Ramadan får mig att se livet med andra ögon!

 

Ramadan är en tidpunkt som är väldigt viktig för muslimerna.

Under Ramadan fastar man varje dag från gryningen (tiden före fajr) till solnedgången (Maghrib). Med ordet fasta menar jag då att man inte får äta eller dricka något från gryningen tills det att solen går ner på kvällen.

Här i Sverige är det ganska tufft särskilt nu på somrarna då solen går ner ungefär klockan 10. Då innebär det att man under en hel dygn inte får äta eller dricka något i 19 långa hungriga och törstiga timmar. Det är inte så lätt men det går. 

Varför man fastar är en fråga för många? Man fastar först och främst för att känna fattigas plågor och lidande dem nätterna då de sover hungriga. Sedan fastar man för att känna sig tacksam över det maten man har och känna dess värde. Under Ramadan ska man även hjälpa andra människor som behöver hjälp. Men Ramdan renar också kroppen och är bra för kroppen eftersom man  endast äter under en kort period. Ramdan är också ett tillfälle att komma närmare gud genom att läsa koranen, be mm.

 

Nu har jag fastat i 20 och det är första gången jag tar detta på allvar, det har fått mig och se många saker med nya ögon. Det känns alltid att jag vaknar och överlever dagen för att sedan äta. Dagarna har blivit så mörka för mig och jag orkar knappast gå ett par meter, men varje dag får jag tanken att det finns människor som upplever detta varje dag. Skillnaden mellan mig och dessa människor är att jag vet att det finns mat som väntar på mig men de fattiga sover med tårar på kinden utan att veta vad imorgon har med sig!

Har ni några frågor är det bara och fråga!

Lyckan är något som inte köpas…

Hej hej!

Zuzu RabiZuzu RabiZuzu Rabi

Igår blev jag jätte jätte lycklig på grund av min fina bror.

Jag och han satt och pratade som vi brukar göra och då frågade jag honom ifall han visste en affär som säljer bra hörlurar.

Han svarade att han inte visste, log och cyklade till gymet som han vardagligt brukar göra!

När han kom tillbaka och det knackade på dörren öppnade jag och såg att han höll en paket som var medel stor.

Jag frågade till vem det var till, och han berättade till mig.

Ni förstår inte vilken glädje det var, inte för att han just köpte något till mig utan för att han tänkte på mig.

För mig var det en stor lycka och den blev större när jag öppnade paketen och såg de fina hörlurarna :D!

Så mina kära bloggläsare som ni märker, lyckan kan inte köpas.

Lyckan är snälla ord som kommer från hjärtan, snälla tankar vi känner.

Lyckan är något vi själva bestämmer, det beror på från vilken perspektiv man ser på saker och ting.

Många människor suckar när man ger de små saker men tänker inte på att just de små sakerna kan vara ett stort gott minne!

Många frågor på ordet lyckan men ingen gemensam svar.

För lyckan är något vi själva bestämmer!

Vad tycker ni?

Min vardag..

Aside

Hej hej :D!

Jag hoppas att ni har haft det bra under den senaste tiden, det har jag!

Som sagt i lördags var jag och läste dikter i ett äldreboende, det var verkligen skojigt och kul!

Det var också lite nytt, jag läste utan musik som backgrund och det gjorde att dikten inte blev lika stark.

Det beror på att de som är äldre kan inte fokusera sig när det är både musik och poesi!

De senaste dagarna har jag varit hemma och vilat, jag är så trött för jag fastar ju!

Det är väldigt tufft men kul! 😀

Äntligen poesi ♥

Hej hej :D!

Jag glömde berätta här i bloggen att jag kommer att läsa mina dikter i ett äldreboende imorgon, vilket verkligen är spännande :D!

Jag vill bara att timmarna går och det blir imorgon!

Imorgon kommer jag också att börja fasta för det är ju ramdan :D.

Jag är verklig ivrig och kommer att göra mitt bästa för att klara hela månaden :D!

Ifall ni är intresserade så kan jag skriva ett inlägg varför man fastar till ramdan och vad ramdan egentligen är!

Så det kommer att bli tufft imorgon för det blir så första dagarna men väldigt roligt för hela familjen kommer att samlas, titta på TV-serier och äta god mat.

För mig är det vad lyckan är!