Äntligen tillbaka!

Det finns mycket i tankarna, det finns så många frågor som är ej besvarade och plötsligt är vi tillbaka i samma dilemma. Dilemman där ord inte kan beskriva mina tankar och där tankarna inte går att beskrivas.

Hoppas ni inte har glömt mig, och ni ska vara så säkra på att jag inte har glömt er heller. Trots fyra månader har det alltid kommit otroligt fina kommentarer som verkligen har gjort mina dagar. Som verkligen har fått mig att le, som har hållt grunden för mina drömmar stabil. 

Det är över, så skriker mina tankar. All stress och press är över och allt som stod i spel är avgörd. De sista veckorna i nian var nog allra svåraste eftersom det var då en medveten lärare kunde prata med dig om ett betyg som du i själva grunden aldrig hade förväntat dig. Samtidigt som du är ledsen över att det har hänt så, så kan tanken att du faktiskt inte kan ändra på det betyget köra över dig. I själva grunden är det faktiskt inte betyget som gör en ledsen utom alla de nätterna man har tillbringat för att göra mer än sitt bästa för att nå det man vill. Att veta att ditt bästa inte var tillräckligt mycket.

Tanken på de 300 poängen jag genom 3 år har kämpat för att få, kändes för en sekund omöjlig. Jag visade det aldrig men jag var så ledsen, besviken och arg både på mig själv och på allt omkring mig som inte för en sekund ville slösa lite tid för att hjälpa mig. Allt är möjligt, så skrek min hjärna och inret. Det är över, så skrek mitt hjärta.

Men kära bloggare, tro mig! Inget är omöjligt tills den dagen du har bestämt att det är omöjligt. Ett annat tips som dessa dagar bevisade till mig är att när en person vill ha någonting, när den saken  betyder så mycket för en kan betyda ingenting för någon annan. Människor förstår inte hur mycket en liten detalj kan betyda för dig, därför jobbar sällan de med att hjälpa dig och hemligheten bakom att få det omöjliga möjligt är att alltid kämpa och springa efter det du vill ha själv.

Prata inte med din lärare en gång om en uppgift som kan komplettera upp ditt betyg endast en gång, prata tills du får den uppgiften. Var inte tyst när du tycker något är orättvist. För tystnaden kan ibland få dig ner till botten. Stå för den du är och det du vill.Efter allt jag har lärt mig från dessa dagar så bry jag mig inte lika mycket om de 300 poängen för jag har gjort så många fler framsteg. Det viktigaste i allt är att jag har lärt mig så mycket.

Inte bara om livets svåra sidor utom om glädjen. Jag har lärt känna så många personer som verkligen har gjort mig glad, så mycket kärlek och glädje i en enda klass, i en enda skola.

Jag är även inte längre den 15 åriga Zuzu Rabi utom den 16 åriga, vilket känns riktigt bra. Jag har även börjat jobba och har gjort det sedan april 2014! Jag jobbar i Burger King, och att jobba är nog hittils en av de bästa upplevelsen jag har haft på länge. Att prata med människor, få de att le och veta att man själv är anledningen bakom leendet. Att ta ansvaret och på riktigt göra någonting du har så mycket ansvar för, känns både vuxet och så nytt.

Finaste bloggläsare, finns nog inte så mycket och säga förutom att jag är tillbaka. Tillbaka på riktigt och är så glad över det!

4 thoughts on “Äntligen tillbaka!

  1. Jättekul att det går bra för dej och att du är positiv och drivande🙂. För att ha bott bara 5 av dina 15 år i Sverige så skriver du jättebra. Och du skriver om intressanta, viktiga saker. Fortsätt så och gå gymnasiet så du har en bra grund att stå på den dag vuxenlivet bankar på dörren.

    Kram
    Kao

    Like

    • Tack så mycket. Jag blir verkligen glad att saker man jobbar så hårt för ger restultat. Skriva, har blivit som en del av mig och jag skriver så otroligt mycket vid sidan om bloggen men då blir det mest att jag skriver av mig eller så. Det är mitt sätt och få tankarna rensade skulle jag beskriva det som😀

      Ja verkligen, helt sjukt hur tiden har gått så fort. Tack så mycket Kao för dina uppmuntrande kommentarer.
      Kram
      Zuzu Rabi

      Like

  2. Men se … här är du ju nu igen!!! Välkommen tillbaka, Zuzu!!!
    Jag har tittat in här då och då för att inte missa om du skrivit något, men nu när du äntligen gjorde det så missade jag det i alla fall …

    Du har kämpat tappert! Det kan jag läsa mig till här! Och jobbar gör du nu också!
    Stor kram från mig till dig …😀

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s