Sanning framför våra ögon, blir till ånga!

we blame society but we are society! Ignorance is a choice!

Tystnad, mörker och köld.

Isolerade väggar bland människor, de byggs.

Hat och skillnader bland människor, den förebyggs.

Gömd och osann sanning, den underbyggs.

Som en bloddroppe fallen i snön, som en sten fallen i sjön. Tänkande, väckande nätter blir till många, sanning framför våra ögon blir till ånga.

När ord inte längre kan tala, är orättvisorna för många. När sanningen blir för hård, går vi hellre på lögner för nöja vårt inre och yttersta vård.

Vi gör våra starka röster till svaga, vi gör oss vittnen till lögner utan att klaga.

Kära människor, det är inte mycket jag har att sätta ord på. Det som händer och har hänt är att vi människor sätter så otroligt mycket fokus på saker som från hela grunden egentligen inte finns. Och förlorar fokus på de viktiga ämnen som egentligen bör ha all vår uppmärksamhet.

Idag kan vi se i världen, både i Sverige och i andra länder hur hatet har växt bland folkgrupper på grund av religionen, bakgrunden och annat. Man blir så ledsen eftersom i slutändan är vi alla människor, tillhör samma stam. I slutändan andas vi alla samma luft, gråter vi alla när sorgen är stor, och skrattar när glädjen knackar på våra dörrar.

Jag förstår mig inte på hur en hand kan höjas på grund av skillnader, vi själva har skapat, hur ord kan kastas och göra sig som knivar till folk som bara har varit sig själva.  Jag förstår mig inte på deras tanke sätt.

Om jag nu gör ett brott, är det så svårt att förstå att det är jag som har gjort brottet? Inte min religion, mitt land, min bakgrund och allt som tillhör mig. Därför, döm aldrig en person utifrån vad en annan person har gjort. Vi är inte likdana allihopa och bakom det finns det så många bra anledningar och fördelar.

Det bästa i oss alla, är hur var och en av oss är så unik. Men det är ändå en sak som förenar oss, vår mänsklighet och vår kärlek.

Det är inte så svårt, det är enkelt. Såsom matematiken har lärt oss att plus och minus dras till varandra medan plus och plus stöter bort varandra.

 

Advertisement

Äntligen tillbaka!

Det finns mycket i tankarna, det finns så många frågor som är ej besvarade och plötsligt är vi tillbaka i samma dilemma. Dilemman där ord inte kan beskriva mina tankar och där tankarna inte går att beskrivas.

Hoppas ni inte har glömt mig, och ni ska vara så säkra på att jag inte har glömt er heller. Trots fyra månader har det alltid kommit otroligt fina kommentarer som verkligen har gjort mina dagar. Som verkligen har fått mig att le, som har hållt grunden för mina drömmar stabil. 

Det är över, så skriker mina tankar. All stress och press är över och allt som stod i spel är avgörd. De sista veckorna i nian var nog allra svåraste eftersom det var då en medveten lärare kunde prata med dig om ett betyg som du i själva grunden aldrig hade förväntat dig. Samtidigt som du är ledsen över att det har hänt så, så kan tanken att du faktiskt inte kan ändra på det betyget köra över dig. I själva grunden är det faktiskt inte betyget som gör en ledsen utom alla de nätterna man har tillbringat för att göra mer än sitt bästa för att nå det man vill. Att veta att ditt bästa inte var tillräckligt mycket.

Tanken på de 300 poängen jag genom 3 år har kämpat för att få, kändes för en sekund omöjlig. Jag visade det aldrig men jag var så ledsen, besviken och arg både på mig själv och på allt omkring mig som inte för en sekund ville slösa lite tid för att hjälpa mig. Allt är möjligt, så skrek min hjärna och inret. Det är över, så skrek mitt hjärta.

Men kära bloggare, tro mig! Inget är omöjligt tills den dagen du har bestämt att det är omöjligt. Ett annat tips som dessa dagar bevisade till mig är att när en person vill ha någonting, när den saken  betyder så mycket för en kan betyda ingenting för någon annan. Människor förstår inte hur mycket en liten detalj kan betyda för dig, därför jobbar sällan de med att hjälpa dig och hemligheten bakom att få det omöjliga möjligt är att alltid kämpa och springa efter det du vill ha själv.

Prata inte med din lärare en gång om en uppgift som kan komplettera upp ditt betyg endast en gång, prata tills du får den uppgiften. Var inte tyst när du tycker något är orättvist. För tystnaden kan ibland få dig ner till botten. Stå för den du är och det du vill.Efter allt jag har lärt mig från dessa dagar så bry jag mig inte lika mycket om de 300 poängen för jag har gjort så många fler framsteg. Det viktigaste i allt är att jag har lärt mig så mycket.

Inte bara om livets svåra sidor utom om glädjen. Jag har lärt känna så många personer som verkligen har gjort mig glad, så mycket kärlek och glädje i en enda klass, i en enda skola.

Jag är även inte längre den 15 åriga Zuzu Rabi utom den 16 åriga, vilket känns riktigt bra. Jag har även börjat jobba och har gjort det sedan april 2014! Jag jobbar i Burger King, och att jobba är nog hittils en av de bästa upplevelsen jag har haft på länge. Att prata med människor, få de att le och veta att man själv är anledningen bakom leendet. Att ta ansvaret och på riktigt göra någonting du har så mycket ansvar för, känns både vuxet och så nytt.

Finaste bloggläsare, finns nog inte så mycket och säga förutom att jag är tillbaka. Tillbaka på riktigt och är så glad över det!