Så mycket glädje i en och samma bild, trots att den inte är världens finaste hah!
Jag minns så tydligt alla löften och alla förhoppningar jag hade för 2013. Förhoppningar om hur mycket jag skulle ge, hur långt jag skulle komma och om hur glad jag skulle vara!
Men jag hade inte förväntat mig att så mycket skulle hända under ett år, att så mycket skulle hända under 365 dagar. Det finns så mycket som har hänt, så många tårar, skratt och händelser under så kort tid.
Jag kan sammanfatta 2013 som ett år som hade många överäskningar, tyngder, hinder, skratt och glädje.
De händelserna som verkligen inte kan och kommer att glömmas är mina mormors varma kramar och skratt. Jag har fått tillbringa så mycket tid med min mormor i hemlandet, det har gjort mig så stark men samtidigt saknar jag henne så mycket, det gör ont att vakna och inte kunna se henne bredvid. Men hennes röst gör mig alltid lika glad. Den dagen min bror tog studenten var också en dag som inte kan glömmas, jag minns glädjen i hans ögon. Längtar verkligen själv till studenten! Face to Face, ett projekt som jag har varit aktiv i undrer 2013 har verkligen lärt mig otroligt mycket om politiken och om hur jag som indvid kan påverka samhället.
Händelsen som kom som en överäskning för mig var hela flyttningen, det kom verkligen som en överäskning. Fortfarande saknar jag alla fina människor i Norrköping, och fortfarande har jag inte hittat balansen men jag har redan träffat andra underbara människor och det underlättar!
För att vara helt ärlig är jag inte så stolt över det jag har gjort 2013, jag har inte gjort något fel men det känns som att jag kunde ge mer. Jag gav inte allt jag hade och det gör mig ledsen men samtidigt vet jag att jag tid och ångra det! Tid och liksom fixa det. Men en sak som jag är stolt över är att jag fortfarande ler trots att lämnat allt och alla. Över att jag tog tag i saker och ting och insåg att det var viktigt att gå vidare!
Jag är lite besviken över mig själv gällande mina insatser om mänskliga rättigheter, jag känner att jag under de tidigare åren gav mer. Men samtidigt går jag just nu i 9an och det är nu det gäller. Jag har målet att få 300 poäng, och det krävs energi, ork och tid att få det. Sedan har jag ett stort val framför mig, gymnasiet valet. Så det är lite nervöst!
Men jag har börjat leta efter föreningar och lite arbeten som jag ändå kan göra under tiden.
Jag har hoppet att 2014 blir ett nytt kapitel för oss alla, och särskilt för Syriens sårade befolkning. Mina tankar är alltid hos de! Jag hoppas att 2014 uppfyller allas önskningar och mina egna nyårs löften. Det viktiga man måste ha i minnet är att allt tar tid, och man själv ska inte ge upp efter första, andra, tredje försöket. Man ska ge upp när man väl har kommit fram och inte behöver kämpa mer!
Jag vill även passa på och tacka er alla fina bloggläsare, varje kommentar har gjort mig så glad. Så det är bara och fortsätta! Jag vill även tacka Svante, Skvitt och Louise extra mycket. Era kommenterar har gjort mig så glad, ni är verkligen så underbara och lojala bloggläsare!
Jag vill hellre vara ensam än att vara någon jag inte är! ♥ 