Nu har man tillbringat 10 dagar bland minnen och bland människor som älskar mig. Bland människor som genom tiderna har funnits för mig, människor som ger mig kraft. Nu har jag tillbringat 10 dagar på irakisk mark, på den marken jag tog mina första steg, på den marken jag än idag och för alltid är stolt över att ha blivit född på.
Kommer sakna allt, särskilt den ängeln som inte bor nära mig men som alltid är med mig. Min mormor, må henne vara en tält över vårt liv för alltid. Det känns så tomt att återigen lämna henne, se henne försvinna sakta från mitt liv. Tanken att jag under ett helt år inte kan träffa henne gör att jag känner mig så svag. Att älska henne och skapa minnen med henne gör inte saken bättre, det bara gör längtan större och sorgen starkare.
Om någon frågar mig om vilken förbild jag har så är det hon mina tankar börjar tänka på, hur mycket hon under sitt liv har kämpat. Hur hon under tiderna har skapat ett liv från ingenstans. Hur hon alltid ser det postiva i det negativa. Hur den sorgen, längtan och smärtan i hennes hjärta bara finns där utan att hon pratar om det. Utan att hon ens klagar om den smärtan hon känner varje dag, för varenda steg hon tar. Att hon alltid håller leendet uppe.
Jag minns varenda ord hon har sagt till mig under dessa 10 dagar, alla dessa ord har tagit sin plats i mitt hjärta. Jag minns fortfarande att vi för endast satt tillsammans, pratade och att jag fick ligga i hennes famn men nu är allt borta.
Jag älskar henne mer än allt annat, men jag ska vara tålig och tåla längtan och en dag ska jag göra henne stolt!
Du öppnar en dimension som jag, trots att jag är så mycket äldre än du, ändå inte har förnummit.
Gammal är alltså inte alltid vis.
Tack, Zuzurabi och kram för din visdom du förmedlar!
/Skvitt
LikeLike
Tack så jätte mycket själv Skvitt, man blir alltid lika glad av dina kommentarer min lojala bloggläsare :D!
Kram
LikeLike
Tack för dina inlägg och stor kram på dig!
/Skvitt
LikeLike
Så fint skrivet Zuzu … Blir verkligen berörd av det här … Kram
LikeLike
Tusen Tack Louise! Det värmer! Kram 😀
LikeLike
ahh som “ett tält över ditt liv ” jaa jag har också haft en sån mormor och en farmor ,vet inte hur jag skulle överlevt om inte de funnits där under min barndom ..och det har fortsatt att kännas så ,jag tror det kommer att kännas så också för dej .De är såna som aldrig riktigt kan försvinna!!
LikeLike
särskilt ..eftersom de också varit med och format dej till den du nu är !
LikeLike
Utan henne, vet jag verkligen inte hur mitt liv hade sett ut! Hon är den personen som jag alltid längtar till, den personen jag alltid tänker på när livet är som värst men även den personen som alltid har fått mig att le. Bara tanken av henne, får mig varm!
LikeLike
Håller verkligen med dig! De är sådana som aldrig riktigt kan försvinna!
LikeLike
kärlek och respekt till dig!!
LikeLike
Tusen tack! 😀
LikeLike