Finaste bloggläsare!
Tusen miljoner tack för alla fina ord ni har skrivit till mig på tonårsboken men jag vill göra en sak klar för er alla.
Jag själv har mött så många ungdomar, en del av dem är mina närmaste som känner dennna känslan. Så jag satt ner och försökte skriva ner en tonårsdagbok där tonåringar känner igen sig i texten. Budskapet med denna dagbok är att unga och även äldre ska känna igen sig bland orden. Senare kommer jag även att vara mycket mer postivare och visa läsararen att allt tar tid och allt löser sig. Jag kommer även nämna vilka hjälpmedel det finns för unga och äldre som mår dåligt. Det finns alltid en utväg, men den utvägen är inte lätt att finna! Låt oss göra det tillsammans!
För er som har missat ”En tonårings dagbok, läs första delen här;
Jag vill hellre vara ensam än att vara någon jag inte är! ♥ 
Det du vill åstadkomma är något du har rätt att kräva i Sverige. Ta för dig av rättigheterna, samtidigt, som du hjälper andra ungdomar. Det du skriver om drabbas även Svenska ungdomar av idag. Tror faktiskt att det var bättre när jag växte upp på 50, och 60 talet.
Svante
LikeLike
Jag hoppas att ungdomar känner sig bland mina ord och sedan får ett hopp och hjälp. För det finns alltid ett hopp i mörkret. Det finns alltid en person ute i världen som behöver en! Självklart drabbar det svenska ungdomar idag och även under gamla tider. Det kanske var bättre på vissa skolor men som tur finns det mycket mer hjälp som en ungdom kan få idag än förut men det som har ändrats är att det finns så mycket som ungdomarna kräver nu än vad de gjorde på 50 och 60 talet. När en ungdom väl inte får det de kräver så blir många av de oaccpterade mm
Zuzu Rabi
LikeLike
När jag var ung på 50, och 60 talet fanns inget internet, men det hade kommit något nytt, som Trygg Fylgia hade i Västberga. Då var det unga flickor som satt och stansade hålkort, med en mycket bra lön. Jag gick då på utbildning till bilmontör på Västberga Yrkesskola, och vi fick gå på studiebesök där.
Svante
LikeLike
Det låter verkligen intressant. Jag själv kan inte tänka mig leva utan nätverk trots att jag har gjort det flera gånger bara för att utmana mig själv!
Zuzu Rabi
LikeLike
Kanske jag skulle skrivit hur stor databehandlingsmaskinen var. Den fyllde en hel femvåningsbyggnad, och krävde en enorm effekt både för att behandla hålkorten, och för att kyla anläggningen. Idag har en bärbar liten dator större kapacitet än den Trygg Fylgia hade 1964.
Svante
LikeLike
Du är fantastisk … 😀
LikeLike
Ni är fantastiska som stötter mig otroligt mycket :D!
LikeLike
Pingback: En tonårings dagbok – del 2. | Jag vill hellre vara ensam än att vara någon jag inte är! ♥
Pingback: Hård verklighet | eaqhan